5.
Allt är lite rörigt nu. Har börjat nytt schema och gått över till att jobba kväll. Detta har resulterat i att jag tappat en del av er på dagarna. Det är jobbigt både för er och för mig, jag vet inte vem som kommer och tar hand om er på dagarna när jag inte är där. De få dagar som jag jobbar så har jag verkligen försökt att få ha er kvar, men timmarna räcker inte till. Den här veckan jobbar jag endast ett dagspass, och det är redan fyllt till bredden och det blir bara mer hela tiden.
I mitt huvud bara snurrar det hur jag ska lösa det, hur jag ska kunna göra allt jag vill med den lilla tid jag har - men jag börjar inse att det är omöjligt. Jag måste helt enkelt släppa taget om en del. Jag jobbade min första kväll igår, och det var sådan skillnad. Jag behövde inte springa tills jag tappade andan, det fanns tid för allt som behövdes - och det var så otroligt skönt. Men det har lämnat lite av en ångestbaksmälla idag. Huvudet snurrar värre än vanligt och jag klev upp tidigt trots den sena timmen för att hinna ringa och ordna upp saker. När jag pratar med er så är ni ledsna och förstår inte - och jag har egentligen annan förklaring än att det är så helt enkelt. Vi måste få det att fungera, och det kommer säkert att lösa sig när vi har fått in lite rutin på det. Just nu är det mesta förtvivlat dock. För mig också.
Mina tankar är också hos er som är på sjukhus. Kroppen ger upp fast viljan fortfarande finns kvar. Jag hoppas ni kommer hem snart och lovar att jag gör mitt bästa att ta hand om de som väntar på er hemma.
Jag fixar. Som alltid.